World Weather Network - Kartan

Om du bor på en levande plats, i en relation till allt runt omkring dig.
Till sist börjar du se, till sist börjar du höra.
Du lär dig se tecken och mönster i det levande runt omkring dig. Du kan se på molnen, träden, eller älven vilket väder som kommer imorgon eller nästa säsong. Du börjar lära känna de olika vindarna, deras egenskaper och vad de för med sig. Du lär dig tyda snöns olika skepnader och i fiskens inälvor kan du förutspå väder.

Fram till 1900-talets början sågs väderprognoser inte som en vetenskap utan som trollkonst. Idag är väderprognoserna ett dagligt inslag tillsammans med nyheter. Vädret har många skepnader och ändras med årstiderna.

Tack vare väderdata behöver vi inte längre vara lika observanta. Det kan ibland också vara svårt att vara observant då årstiderna inte längre är lika beräkneliga som de en gång var. Om du riktar blicken uppåt under en kväll runt Mikaelidagen kan vintergatan berätta hur stundande vinter kommer bli.

På väderstationen valde vi att dela med oss av en berättelse om en relation, den mellan människan och älven. Vi har gestaltat detta enligt de paradigm som råder här, kring förmedlandet av kunskap. Genom hantverk och berättelser.

Vi började hugga ut en väderkarta ur en trädstam. Inspirerade av inuiterna på Grönland, där de förr snidade kartor ur flytved som hjälp att navigera efter kustlinjen, de gjordes aldrig större än att de skulle rymmas i en vante för att lätt kunna få fram kartan ute till havs.

Väderkartan i Vitsaniemi är monumental till storleken.
I väderkartan finns inskriptioner om hur du kan tyda tecken för att förutspå vädret. Tekniker som används i många generationer innan oss. Kunskap som allt färre besitter. Här får vi följa älven, med strömmen genom åtta årstider.

För ett otränat öga är vår karta mer lik en kaffepinne eller en träskulptur. Den kartografi vi har i dag är tvådimensionell med linjer och/eller färgkoder för att kunna läsa av den. Kartorna vi ser idag är också en produkt av kolonialism. Dels hur de är uppritade, vad som är centrerat, att det finns upp och ner samt fel proportioner.

Berättelsen som vi vill lämna efter oss handlar om att lära känna sin närhet
För var dag har vi tagit bort material från stocken och kartans konturer har börjat växa fram till historien om älven och årstiderna som väg. En linjär berättelse om ett cirkulärt fenomen.

If you live in a living place, in a relationship with everything around you.At last you begin to see, at last you begin to hear.You learn to see signs and patterns in the living things around you. You can tell from the clouds, the trees, or the river what weather is coming tomorrow or next season.You begin to get to know the different winds, their characteristics and what they bring with them.You learn to decipher the different forms of snow and in the entrails of the fish you can predict the weather.

Until the beginning of the 20th century, weather forecasting was not seen as a science but as magic. Today, weather forecasts are a daily feature along with the news.

The weather has many guises and changes with the seasons.Thanks to weather data, we no longer have to be as observant. It can sometimes also be difficult to be observant as the seasons are no longer as predictable as they once were. If you look up during an evening around St. Michael's Day, the Milky Way can tell you what winter will be like.

At the weather station, we chose to share a story about a relationship,

the one between the man and the river. We have shaped this according to the paradigms that prevail here, around the transmission of knowledge. Through crafts and story telling..

We started carving a weather map out of a tree trunk. Inspired by the Inuit in Greenland, where they used to carve maps out of driftwood to help navigate along the coastline, they were never made larger than they would fit in a mitten to easily retrieve the map out at sea.

The weather map in Vitsaniemi is monumental in size.

In the weather map there are inscriptions on how to interpret signs to predict the weather. Techniques used for many generations before us. Knowledge that fewer and fewer possess. Here we get to follow the river, with the current through eight seasons.

To the untrained eye, our map looks more like a coffee stick or a wooden sculpture. The cartography we have today is two-dimensional with lines and/or color codes to be able to read it. The maps we see today are also a product of colonialism. Partly how they are drawn, what is centered, that there is up and down and wrong proportions.

The story we want to leave behind us is about getting to know your surroundings

For each day we have removed material from the log and the contours of the map have begun to grow into the story of the river and the seasons as a road. A linear story about a circular phenomenon.